4. Särskild begåvning/giftedness
Särskild begåvning är en term som beskriver hur en del av befolkningen fungerar rent konstitutionellt.
Särskild begåvning började uppmärksammas i mitten av 1970-talet av Annemarie Roeper och har sedan vidareutvecklats av bl.a. Linda Kreger Silverman.
Den särskilt begåvade personen karaktäriseras av att ha en hög intellektuell förmåga, kan ofta både uppfattas och känna sig själv som en väldigt intensiv person, en ökad känslighet, en mycket uttalad förmåga till empati, stark drivkraft och lustdriven. Många personer som är särskilt begåvade upplever sig själv som ”för mycket” på många sätt och att det händer väldigt mycket inom en själv. Den särskilt begåvade personen känner ofta sina starka känslor och har också starka känslouttryck. Utöver detta har den särskilt begåvade personen en stor kreativ förmåga och intresse. Det handlar om att ha ett annat sätt att tänka, att kunna tänka utanför ramarna och att intressera sig för att undersöka och ifrågasätta som ett sätt att lära sig nya saker.
Det har funnits stor okunskap för särskild begåvning inom den psykologiska forskningen och bland psykologer och psykoterapeuter. Det många tror är att särskild begåvning endast handlar om prestation och det man visar upp eller att ha en hög intelligenskvot, men särskild begåvning är ett sätt att vara. Man skulle kunna säga att särskild begåvning av ett annorlunda sätt att uppfatta, ta in, processa och tänka kring allt omkring en. En förmåga att tänka utanför ramarna och att intressera sig för att undersöka och ifrågasätta givna teser, åsikter och kunskaper snarare än att rakt av acceptera dessa och så att säga ”följa facit”.
Studier kring särskild begåvning
Den svenska forskningen om särskild begåvning är oerhört begränsad, men de studier som finns visar på alarmerande siffror. 92 % av intellektuellt avancerade elever hade uttalade psykosociala problem på grund av bristande stimulans och förståelse för sin särart, både i skolan och i hemmet. Kunskapen om särskild begåvning behöver därför spridas till alla som har med barn, ungdomar och vuxna att göra; föräldrar, psykologer, psykoterapeuter och hos blivande och yrkesverksamma lärare i alla årskurser, inklusive de tidiga skolåren. Även internationellt finns få experter på särskild begåvning. Linda Kreger Silverman vid Gifted Development Center i Denver, Colorado är en av dessa.
Anpassning och felaktigt diagnosticerande
Tidigare poängterades vikten av att särskilt begåvade barn skulle vara som ”de andra” och om de inte var de skulle de anpassa sig därefter. Man ansåg att detta var viktigt eftersom de annars skulle sticka ut för mycket i skolan och senare i livet. Senare forskning visar dock att detta kommer till priset av att den särskilt begåvade personen måste gömma undan sina förmågor. Särskilt begåvade barn är ofta mycket bra på att leka med andra barn och interagera efter andras förmågor, men de måste få utbyte av barn som är på samma intellektuella nivå som dem.
Många särskilt begåvade, framförallt flickorna, gömmer tidigt undan sina förmågor. Det är priset de får betala för att bli accepterade i en värld som inte förstår dem. Andra får felaktiga diagnoser som grundar sig i deras känslighet. Man sjukligförklarar någonting som i själva verket är högst normalt, men endast normalt hos en liten grupp. De flesta särbegåvade återfinns inte i toppositioner inom sina respektive yrken. De förstår inte sig själva i en värld där förmågan att vara extrovert premieras och där yttre kvalitetskontroller förstör den särbegåvades drivkraft: den inre passionen och perfektionismen. Passionen att förstå också de frågor som ter sig omöjliga.
Psykologer och psykoterapeuters ansvar
I det psykoterapeutiska arbetet är det mycket viktigt att ha kunskaper kring särskild begåvning, så att psykoterapeuten tänker och drar slutsatsen utifrån den särskilt begåvades perspektiv, annars är risken stor att man tolkar och förstår personen på ett felaktigt sätt. Detta är lätt gjort och ett till synes litet misstag, men det kan få stora konsekvenser hos hen, där behovet av att bli förstådd är enormt eftersom den särskilt begåvade troligen har behövt genomlida många år av att känna sig felplacerad, utanför eller missförstådd av de som har varit i hens närhet.